- Project Runeberg -  Skrifter samlade och utgivna med en inledning av Elof Åkesson /
32

(1921) [MARC] Author: Axel Lagerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

någon annan människan. Han blef lifstrons grundare genom
att bilda sig själf till en idealgestalt44. — Lika så träffande
det utan tvifvel är, att vi endast i kulturlifvet finna de
egentligen mänskliga värdena och lika sant, som det är, att de
stora individerna äro idealbildare och själfva ideal, att
framför allt Goethe är en sådan idealgestalt, genom samlif med
hvilken vi kunna införa betydelse och värde i vårt lif, lika
omöjligt är det att med monism och evolutionism begrunda
detta. Monismen, evolutionismen, med ett ord naturalismen
känner, om den rätt förstår sig själf, intet värde, intet
individuellt. Det individuella, verkligheten sedd ur värdets
synpunkt är dualistisk. Om för monismen alla motsatser drunkna
i enheten, så visar detta, att den saknar alla betingelser att
begripa individernas värde. Ellen Key har i viss mån insett,
hvilka svårigheter hon har att öfvervinna, men hon
förlägger dem i panteismen. Så här vill hon afvända dem:
“Misstolkad hade panteismen inneburit faran, att, då Gud
var allt, allt blef lika berättigadt; då allt bestod med evig
nödvändighet, fanns ingen plats för ansvar och handlingslust.
Med visst skäl kunde man äfven mot panteismen invända,
att när allt i sitt egentliga varande består inom den
oföränderliga enheten, förlorar mångfalden sin orsak och
personligheten sin betydelse. Det var genom utvecklingstanken
Goethe bragte in rörelse i Spinozas stillnade värld. Icke på
bevisningens utan aningens väg är det Goethe förenar de
motsatser, som ännu anses oförenliga. Han kände, med den
mest lefvande visshet, att alla de begrepp, som dialektikern
låter 44taga ut44 hvarandra, icke låta taga ut sig ur
verkligheten ! Där äro enhet och mångfald, omvandling och
fasthet, nödvändighet och af denna betingad frihet, där är
monismen sanning och dock dualismén otvetydig!44 Det är
sannerligen ett dråpligt sätt att befria en teori från
svårigheter och motsägelser att endast — göra den till en
verklighet. Ur verkligheten låta ej motsägande begrepp taga ut
sig, i verkligheten är “monismen sanning och dualismen
otvetydig44. Gch för något sådant exploateras Goethes namn!
Bättre kunde Goethe säkerligen skilja på teori och verklighet,
men hans teoretiserande epigoner vilja bakom hans aukto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:00:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/laskrifter/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free