Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
ritet söka skydd för virriga teorier. Kan man nämligen tänka
sig något mer absurdt än att söka bindemedlet för
sönderfallande begrepp i verklighetens oändliga mångfald? Då man
med Goethe är djupt förvissad, att begreppen aldrig kunna
uttömma verkligheten, tror man sig om att kunna
sammanföra hvilka begrepp som helst, ty de måste dock kunna
rymmas i verkligheten, äfven om de “taga ut“ hvarandra.
Men låg svårigheten alls i panteismen? Nej, det gifves
en panteism, som alls icke har någon svårighet att begripa
individualiteten och giltigheten af värdet, nämligen den
historiska och logiska panteismen såsom den t. ex. framträder
hos Hegel. Det är däremot den mekaniska, naturalistiska
världsåskådningen, som är alldeles oförmögen att tillerkänna
individualiteten specifik betydelse. På Spinozas och
monismens ståndpunkt är personligheten obegriplig. Nu säges
Goethe genom utvecklingsbegreppet ha så förändrat Spinozas
åskådning, att alla svårigheter skola vara aflägsnade. Men
det är tvärtom så, att Goethes naturuppfattning är den raka
motsatsen till Spinozas, den förres är teleologisk, konkret,
polarisk, värdebestämd under det den senares är mekanisk,
abstrakt-matematisk, enhetlig och värdefri. Det är
Schel-lings naturbegrepp, ej Spinozas och den moderna
naturvetenskapens, som af Goethe omfattas. Därför är det
vilseledande att interpretera Goethe med Spinoza. Det som
förbinder Goethe med Spinoza, är egentligen af personlig art,
en djup beundran för dennes öfverlägsna objektivitet,
fläcklösa renhet, omutliga och klara tankekraft, under det att just
innehållet och hela riktningen i filosoferandet skarpt och
afgörande skilja dem åt. Det är i stället Kant och Schiller,
som gifvit eller åtminstone utbildat de tankar, genom hvilka
Goethe söker filosofiskt begripa personlighetens värde och
handlandets etiska betydelse. Också är det förfeladt att,
såsom Ellen Key, söka gifva mer öfvertygande kraft åt den
naturalistiska lyckoetiken genom Goethes auktoritet.
Däremot har Ellen Key utan tvifvel rätt i, att Spinoza
gifvit det mest skarpsinniga och “genomtänkta44 försöket att
rent naturalistiskt lösa etikens svåra problem. Hennes egen
framställning af honom är väl dock knappast korrekt. Den
3—211185. Skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
