Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
just karaktären af denna sträfvan till universalitet, till
lifs-och världsomfattande helhet med nödvändighet leder såväl
till brytning mellan dem som till inre upplösning. Såväl
naturalismen som intellektualismen förutsätta i själfva verket
en annan och mer omfattande verklighet, än de själfva
erkänna och kunna vara uttryck för, en äkta verklighet, ett
själfbestående andelif. Så drifver själfva det världshistoriska
kulturlifvet fram en ny ståndpunkt, ett nytt lifssystem, af
Eucken här benämndt personalvärldens lifssystem.
Det är detta system han under outtröttligt arbete i sina
skrifter söker ge allt fastare konturer, allt större åskådlighet.
Men härvid kan det aldrig vara fråga om att beskrifva ett
gifvet faktum, utan det gäller att införa i arbetet för och
kampen om ett andligt lifsinnehåll. Det gäller, såsom Eucken
utvecklar i “Der Kampf um einen geistigen Lebensinhalt“
och i “Grundlinien einer neuen Lebensanschauung“,
människans befrielse från det blott-mänskliga, en upphöjelse öfver
naturen och lifvets energiska omvandling till personlighet.
Men personlighet vinnes endast genom själfverksamhet inom
kulturens alla områden, vetenskap, konst, moral och religion.
Det är en aktivitetens filosofi som här bjudes. Det är icke
kontemplation, icke lärdom utan en uppfordran till att
beslutsamt bryta med det traditionella och gifna, att våga göra
lifvets mening till ett problem och till det enda nödvändiga
och afgörande problemet.
Man kan icke få en skarpare och klarare karaktärisering
af Euckens filosofi än den som innehålles i följande ord ur
“Wahrheitsgehalt der Religion“: “Gives det en större motsats
mellan forntiden och nutiden, än den, att den förra vid de
viktigaste frågorna trodde sig nära afslutningen, där för oss
målen alltjämt ha ryckt allt längre undan? Så är rörelsens
hufvudvinst problemets stegring, allt ofärdigare synes lifvet.
Men hvem har gifvit oss visshet om, att vår värld bildar ett
färdigt helt och inom sig bär sin fullständiga förklaring? Om
just det vore denna världs mening att krafterna ordna sig
och motsätta sig hvarandra, att motsatserna vinna full
klarhet? Då vore ju det hela en blott begynnelse, den liknade
expositionen af ett drama, hvars vidare fortgång för oss för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
