Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
den kritiska och transcendentala, har ingenting gemensamt
med den angloamerikanska, utan är den rena och fulla
konsekvensen af Fichtes lära om det praktiska förnuftets primat.
N. har bedrifvit djupgående Platonstudier, hvilkas frukt
föreligger i Till Platos idélära (1899), en kritik af den Zellerska
uppfattningen och tillika ett intressant och skarpsinnigt nytt
uppslag med afseende på Platons lära om förhållandet
mellan Gud, idéerna och det godas idé. Yid slutet af 1890-talet
riktade sig N:s intresse på Nietzsche, af hvilken han rönte
ett starkt intryck, dock mera på gemytet än på tanken, men
af icke ringa vikt med afseende på den kulturkritik, som
senare bildar ena grenen af hans författarskap. I detta
sammanhang bör nämnas det otvifvelaktiga inflytande Eucken
utöfvat just med afseende på uppfattningen af kulturen och
religionen. För utbildningen af de kunskapsteoretiska
tankarna ha däremot Lange, Liebmann och Rickert varit af
större betydelse. Från början af 1900-talet fördelar sig N:s
arbete tydligt på två linjer, en mera populär med
hufvud-uppgiften i kulturkritik och en vetenskaplig med samma
uppgift i logik och kunskapslära. De mest betydande litterära
produkterna i förra afseendet äro Ellen Kegs tredje rike (öfv.
till ty.), Radikalismen ännu en gång och Masskultur. I det
senare afseendet äro framför allt att nämna Den religiösa
kunskapen, Till kritiken af sanningsbegreppet — alla de
nämnda arbetena utom “Masskultur “ äro intagna i “Tankelinier“ —
Naturkunskapens sjålfbesinning (1907) samt Religion och tanke
(1912), hvilket arbete innehåller det hittills mest fulländade
uttrycket för N:s filosofi. Den populärt kulturkritiska och
den vetenskapligt kunskapsteoretiska linjen sammanhänga
ytterst i det kritiska sanningsbegreppet med dess hänvisning
på religionen som all kunskaps och all kulturs yttersta grund.
Gentemot den af E. Key representerade “radikalismen“
framhåller N., att blott kärleken till något, som står öfver
män-niskotill varon, skänker vårt lif, både privat och samhälleligt,
en förnuftig mening. Grundtanken i kulturkritiken är, att
nutidskulturen, såsom en väsentligen kvantitativ “masskultur“,
har söndersplittrat grundvärdet och därigenom förlorat i halt,
hvad den vunnit i omfattning. Men behofvet af förnyelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
