Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
uppgift kan beskrifvas så, att han har att omkläda alla
filosofiska sanningar, som icke äro rent formella, i termer, som
innerst uttrycka kulturella värden. “
Under sådana förhållanden förstår man, att det finnes ett
det mest intima samband mellan å ena sidan Norströms
logiska och kunskapsteoretiska arbete samt å den andra dessa
kulturanalyser. De “yttre “ anledningarna ha säkert blott spelat
den rollen att leda undersökningen in på “mindre branta
stigar“, än eljest skulle skett.
Men hvad är egentligen kultur? En blick på historien,
säger Norström, visar, att kultur i äkta och egentlig mening
är “den af en viss grad af civilisation betingade frigörelse
af andlig kraft, som röjer sig i en mångfald lifsyttringar,
genomträngda och sammanhållna af en starkt enhetlig, tydligt
förnimbar anda“. En sådan enhetlig och tydligt förnimbar
anda får sitt uttryck i en gemensam och enhetlig
världsåskådning samt en däraf till sin grundriktning bestämd konst.
På liknande sätt har en gång Nietzsche bestämt kulturens
väsen. Ett folks kultur, säger han, är enheten af en
konstnärlig stil i alla ett folks lifsyttringar. Stil är därvid icke
detsamma som skön stil. Hvad han vill säga är, att det folk,
som man tillerkänner en kultur, bör verkligen vara “etwas
lebendig Eines“ och icke så eländigt sönderfalla i inre och
yttre, i innehåll och form. Den, som vill befordra ett folks
kultur, måste befordra denna högre enhet och arbeta på “der
Vernichtung der modernen Gebildetheit zu Gunsten einer
wahren Bildung“.
Med sådan uppfattning af kultur blir det högst
problematiskt om vi äga en kultur. Det duger icke att peka på
alla de “Kulturguter“, vår tid har skapat och alltjämt skapar
i en rikedom och omväxling som ingen föregående. En sådan
hänvisning kan vara segerviss, endast så länge man naivt
sammanblandar civilisation och äkta kultur. Genom
civilisationen vinner människan på sin höjd medel till och
formell duglighet för kultur. Problemet är: till hvad använder
människan alla kulturmedel, till hvad behöfver människan
dugligheten och hur brukar hon den? Är det alltjämt blott
fråga om att skapa ständigt nya kulturmedel? Kan lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
