Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
att såväl liberalismen som konservatismen principiellt äro
dess förkämpe. Socialismen däremot måste vara den
liberala personlighetens svurna fiende. Proletariatets
emancipationskamp grundar sig icke på den enskilda, fria individens
rätt utan på solidariteten af alla till samma klass hörande
principiellt lika och i splittring rätts- och kraftlösa varelser.
Norström menar, att i vårt sociala och politiska lif finnes
blott tvenne grundriktningar eller tvenne hufvudfaktorer:
liberalismen och konservatismen, jämte hvilka det icke finnes
någon tredje “med samma primära och outplånliga karaktär“.
Grunden till detta ligger i “utvecklingens väsen af rörelse i
tiden i förening med tidens endimensionala beskaffenhet, som
blott tillåter följande alternativ: norm och värde hämtas från
erfarenheten om det historiskt gifna och bestämda eller från
idén om ett framtida tillstånd“. Socialismen är därför icke
jämbördig med de två andra riktningarna utan är att betrakta
såsom “ett mellanparti i betydelse af ett mixtum compositum
med oren färg och mekanisk struktur“.
Men äfven om alla sträfvanden på så sätt kunna
uppdelas i eller åtminstone i tanken hänföras till tvänne
riktningar: den liberala och den konservativa, så blir
tillämpningen på de faktiska partierna synnerligen svår. Den idealt
konservativa och den idealt liberala riktningen äro icke
förkroppsligade i något parti, utan det blir alltid ett mer eller
mindre och en blandning. Huru skall väl också
konservatismen kunna hämta norm och värde uteslutande från det historiskt
gifna och bestående? Den skall ju kunna fylla den uppgift
Norström tilldelar densamma, då han säger: “liberalismen
uppställer programmet, men konservatismen angifver
gränserna för dess genomförbarhet och — genomför det“. Alltså
vilja konservatism och liberalism i sak detsamma. Det är
blott en skillnad i tempo och arbetssätt. A andra sidan kan
man med skäl påstå, att det parti, som “hämtar norm och
värde från idén om ett framtida tillstånd44, är socialismen.
Men ändock är detta parti hvarken till namnet eller gagnet
ett liberalt parti.
Riktigt synes mig vara att såväl de konservativa som de
liberala vilja det liberala borgardömets befästande och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
