Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
liska värdebildningen koncentrerar sig kring de empiriska
människornas påtagliga relationer till hvarandra. Det
moraliska idealet blir socialt, men hvarken det moraliska eller
det religiösa kan få en objektiv egenart. För de senare
återigen blir förhållandet till personliga makter af öfvermänsklig
art det första och väsentliga. Samhället får sin moraliska
betydelse genom att tagas såsom person. Något sådant ter
sig för åskådningens människor som ett outförbart
konststycke, men är för känslans en själfklar sak. De störas ej i
sin “mystik“ af motsägelser och anmaningar att med bevis
styrka sin sak, ty de märka, att förutsättningen för dessa
invändningar bottnar i en förväxling af väsen och företeelse.
De fatta nämligen åskådningsvärlden såsom fenomen af något,
som kännes.
I detta något, som kännes, men inte skådas, innebor den
religiösa kraften, som framträder såsom objektivitetsbildande
i den mån den är personligt stark och gemensam för många.
Kan denna kraft infångas i kategorier, begripliggöras och
meddelas? Ett svar förutsätter, att man skiljer mellan den
religiösa kvaliteten och de religiösa föreställningarna. Den
kritiska religionsundersökningens första uppgift är frågan om
den religiösa kvaliteten.
Psykologiskt karakteriseras religionen såsom frid. Den
religiösa kvaliteten är alltså frid. Endast så är religiositetens
art fattad, kvantitetslös, osöndrad. Inte ens kärleken når till
detta djup, ty den innebär dock redan dualitet och söndring.
Men vid denna karakteristik kan man icke stanna. Allt för
lätt låter man då känslan bindas vid innehåll, som göra den
till allt annat än religiös. Man måste i reflexionen fortgå
från det rent kvalitativa och ställa detta såsom inre i
relation till ett yttre för att så afgränsa den religiösa friden från
all annan frid. Då visar sig, att denna frid igenkännes såsom
religiös genom sitt oberoende af allt yttre, den är ej af “denna
världen“ utan världsöfverlägsen själfbestämdhet.
Behandlingen af frågan om de religiösa föreställningarnas
sanningshalt inledes af en öfversikt öfver själslifvets
grund-upplefvelser, som af viker från den gängse indelningen i
förnimmelser, känslor och viljeyttringar. Det psykiska inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
