Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
hållet är dels omedelbart, dels medelbart. Det omedelbara
är de ttgifna“ yttre och inre intrycken, men i deras
ursprungliga förening med känslobetoning. Denna känslobetoning
betyder den psykiska enhetens reaktion på intrycken, i dessa
reaktioner framträder subjektet i sin första elementära form.
Det medelbara själsinnehållet är våra föreställningar, begrepp
och tankar. Mot mångfalden af såväl omedelbara som
medelbara innehåll står den enhet, som förenar dem och håller
dem samlade i det hela, som kallas jaget, subjektet eller
personligheten. Detta hela kan ej psykologiskt karakteriseras
som annat än vilja. Viljan är således själslivet såsom
totalitet, äfven om man af giltiga skäl behöfver tala om viljan
såsom äfven blott en viss sida af själslifvet. Vi ha alltså
tre områden inom det psykiska lifvet: intrycks-, tanke- och
viljelifvet.
Denna psykologiska betraktelse får betydelse för det
religiösa kunskapsproblemet genom att anknytas till en logisk.
Vetenskapen utgår alltid från ett ursprungligt faktum, som
psykologiskt har ställningen af omedelbart gifna intryck och
logiskt af tes. Det vetenskapliga arbetet omsätter det gifna
i ny form. Häri ligger den yttre fakticitetens negation i
tanken. Denna framträder såsom antites. Därvid kan tanken
dock ej stanna. Dess första och starkt framträdande drag
är visserligen negationen, men den leder öfver till en inre
positiv bestämdhet. Sedan faktum upplösts i punktuella
tankar, ordnas dessa i relationsserier, och principen för detta
ordnande ligger i subjektets inre själfbestämdhet, “åt
hvilken man inte kan ge något fullt fattbgt uttryck annat än i
viljetermer“. Viljelifvet är syntesen. Dessa dialektiska
former få ett konkret innehåll genom att man fattar de
omedelbara intryckens gränslösa mångfald, tesen, såsom natur,
tankarna och begreppen, antitesen, såsom kultur, samt genom
att man ställer syntesen af båda under aspekten af ande
eller andelif.
Naturen sammanfattar de ursprungliga intryckens
mångfald till en för åskådningen sluten krets, en färdig enskildhet.
Gränslösheten är aldrig omedelbar utan betyder naturens
negation, en reflexion, som bildar öfvergången till en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
