Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
sanningen med nödvändighet under form af personlig
öfver-tygelse och problemet är, huru det personliga kan få makt
till allmängiltighet och nödvändighet.
Därmed leder sanningsproblemet öfver till andra
områden af personligt lif, nämligen sedlighetens, skönhetens och
djupast religionens. Det sedligas beskaffenhet kan man lära
känna blott hos den enskilda personligheten. Dess
grundform är plikten, som alltid är individuell. “Min plikt är
min och det är jag, som skall göra den!“ Men den är ej
isolerad utan tillhör ett lifssammanhang samt framträder ur
innehållets synpunkt såsom samhällelighet. “Det andelif,
som genomgående röjer sig i sedligheten, men skarpast i
dess grundform plikten, utspringer ur samhället som sin rot,
närmare ur hvad man med fog kallat det privata samhället,
hvars grundtyp är familjen.“ Leder uppfattningen af
sedligheten sålunda till begreppet om samhället, så leder den
äfven nödvändigt fram till begreppet om ett i samhället
framträdande öfvermänskligt väsen såsom grund till det lif,
som bör lefvas, om än icke som förklaring af det, som
faktiskt lefves. Kunskapen får icke något grepp på detta
hvar-ken genom biologisk naturundersökning eller genom
historisk dokumentsforskning. Det sker endast genom att
människan finner en kvalitet i sitt eget personliga lif. Föremål
för vetenskap kan denna kvalitet bli blott genom att ett
moraliskt genis tolkningar af sina upplefvelser äfven af andra
erkännas såsom måttgifvande.
Denna det inspirerade geniets centrala ställning gäller äfven
med afseende på rätten men i särskildt eminent grad med
afseende på religionen. Dess objektivitet grundlägges just af
de inflytelser till samling, som utgå från geniet. Sedlighet,
rätt och religion måste ses tillsammans och såsom värden
knutna till samhällslifvet: sedligheten väsentligen till det
privata, rätten dill det publika och religionen till
världssamhället. Ur denna synpunkt ser man, huru religionen
nödvändigt fortskrider till teism och lämnar panteismen bakom
sig såsom en förgård.
Men i denna gestalt såsom samhällslif har religionen dock
ej ännu blifvit fullt ut, hvad den för oss måste vara. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
