Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
för öfrigt Norström själf — bestämma historiens uppgift såsom
en individualiserande begreppsbildning i motsats mot
naturvetenskapens generaliserande. För min del kan jag icke
finna annat än att det verkar förvirrande att för historien
uppställa som mål sökandet af lagar, då man i detta ord icke
kan lägga den klara och bestämda betydelse, det har inom
naturvetenskapen.
Resultatet af den logiskt-kunskapsteoretiska undersökningen
kan helt kort uttryckas så: sanning kan blott sökas inom ett
område, där en af viljan ledd verksamhet finnes och kan
blott få mening med afseende på denna viljas mål. Sanning
kan således icke betyda öfverensstämmelse med verkligheten,
men ej heller en blott och bar öfverensstämmelse af
tänkandet med sig själft, då man omöjligen kan stegra den
negativa och formella logiska objektiviteten till reell. “Sanningen,
fattad såsom objektivitet, är själfbestämd makt till lif, och
den sträfvande viljan till lif är blott fenomenet af denna
makt. Objektivitet är därför en sida hos sanningen, som
hvilar på visshet, men inte tvärtom. Först härmed är
idealismen genomförd på det kunskapsteoretiska området“.
Hvad betyder då verklighet på en sådan ståndpunkt?
Verklighet är hvarken en på något sätt utanför medvetandet
befintlig värld av väsen, såsom realismen vill, ej heller enligt
Marburgerskolans uppfattning en produkt af syntetiska akter,
utförda af något, som liknar förstånd eller medvetande, utan
den är “den matrix, hvari kunskapens både subjekt, innehåll
och form från början gömma sig eller äro nedsänkta, den
dunkla bakgrund, mot hvilken kunskapsföremålen och
kunskapsprocesserna uppträda och afteckna sig, utan att något
slags iakttagelse eller härledning kan följa själfva öfvergången“.
Verkligheten kan därför sägas vara en tanke, som ej är någon
tanke, den är det hela såsom på en gång gräns för kunskap
och dess ursprung.
Det råder enligt min mening intet tvifvel om, att den
kritiska kunskapsläran måste bilda detta gränsbegrepp. Men
kallar man detta gränsbegrepp verklighet måste man dock
säga sig, att denna verklighet icke är den kvalitativa värld,
som i det allmänna språkbruket betecknas såsom verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
