Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
frihet bero ytterst på att man dogmatiskt utgått från en
naturalistisk syn på vetenskapen. Man har således icke insett,
att naturvetenskapen blott är ett af flera metodiska
förfaringssätt, hvilka var för sig äga sin bestämda giltighet ur en
synvinkel vid verklighetens betraktande. Jämte det
naturvetenskapliga finnes det äfven andra förfaringssätt, t. ex. det historiska.
Men framför allt finnes det en mer omedelbar
verklighetsuppfattning, som går före allt vetenskapligt arbete. Med
af-seende på kausalitetsbegreppet visar sig den nämnda
dogmatismen fullt utpräglad.
Det naturvetenskapliga kausalbegreppet i sin stränga form
äger sin giltighet blott med afseende på en abstrakt värld
af alltigenom kvantitativt bestämbara rörelseformer. Inom
den världen gäller satsen: causa æquat effectum. Men med
afseende på den kvalitativa verkligheten saknar den mening.
Här är tvärtom verkan alltid olik orsaken. Att med stöd af
den naturvetenskapliga kausaluppfattningen bestrida
möjligheten af viljans frihet betyder endast, att man förväxlat
vetenskapliga abstraktioner med konkreta verkligheter och
således alls icke insett meningen med sin egen
begreppsbildning. “Man kan“, säger Norström, “beteckna
sammanblandningen af den abstrakt hyfsade mekaniska processens rena
nödvändighet med det konstaterade verkliga skeendets
empiriska regelbundenhet såsom urkällan till det falska
kausalitetsbegreppet och därmed till determinismen/4
Determinismen anser, att framtiden är i verkligheten fullt
bestämd och således principiellt för intelligensen i sin helhet
beräknelig. Men det verkliga intar alltid en hypotetisk
ställning i de matematiskt-naturvetenskapliga räkningarna. Man
kan aldrig komma längre än till detta: om det eller det
inträffar, så måste vi ovillkorligen tänka det i dessa
allmänna former. En strängt determinerad framtid är alls ingen
framtid. Upphäfves tillfälligheten, upphäfves äfven skillnaden
mellan förtid och framtid. Tiden är då ej längre formen
för det empiriska skeendet utan blott ett visst abstrakt
formeleller talvärde.
Det är så långt ifrån att naturvetenskapen, om den rätt
förstår sig själf, utgör en instans mot indeterminismen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
