Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Vår tid är utprägladt intellektualistisk, om än de sista
decennierna uppvisat en betydelsefull brytning inom det
vetenskapliga tänkesättet. Vår kultur, säger Norström, igenkännes
sålunda lättast därpå, att den afgjordt ställer sig under
vetenskapens ledning med tillbakavisande af religionen. Hur man
nu närmre skall uppfatta och bedöma, hvad som ligger i
denna tro eller öfvertro på vetenskapen såsom den enda
rätta och pålitliga ledaren under lifvets alla färder och strider,
det finner man, när man besinnar, att den vetenskap, som
åsyftas, är naturvetenskapen. Därför måste undersökningen
och kritiken sätta in just i den punkten. Frågan blir: finnes
det en själfständig humanistisk vetenskaplighet, som icke, så
långt den gör skäl för namnet, öppendagligt eller fördolt
endast efterapar naturvetenskapen, utan som verkligen har
egna uppgifter och går egna vägar.
Naturvetenskapen karakteriseras bäst såsom
efterforskan-det, upptäckten och formuleringen af lagar. Naturen är,
såsom redan Kant uttryckte tanken, tingens tillvaro, såvidt den
bestämmes af allmänna lagar. Den stränga och fullgångna
naturvetenskapen söker att i abstrakta formler ge uttryck åt
lagarna. Det gäller emellertid att undvika det ödesdigra
misstaget att i lagarna se orsaker till förändringar.
Naturvetenskapen ger i sin fulländning blott den abstrakta formeln för
det konstanta i växlingen, men den ger oss aldrig svar på
frågan hvarför utan strängt taget endast på frågan huru. Är
det nu riktigt att naturvetenskapen arbetar med kategorien
lag och icke med kategorien orsak, så ha vi här den punkt,
där naturalismen visar sin otillräcklighet. Frågorna efter det
verkliga skeendets hvarifrån och h varthän, särskildt inom
det mänskliga kulturlifvet, frågorna efter orsak och ändamål,
icke blott faktiskt ställas och besvaras, utan de äro uttryck för
ett legitimt, omistligt mänskligt förnuftsintresse. Det är en
uppenbar logisk petitio principii att frånkänna de humanistiska
vetenskaperna själfständig giltighet med hänvisning på
naturvetenskapernas ensamrätt till vetenskaplig metod och fortgång.
Låter man sig emellertid icke skrämma af naturalismens
stolta later och djärfva anspråk utan fördomsfritt går till
logisk granskning af det faktiskt föreliggande vetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
