Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
bestämdt opponerat mot den, som vill göra frågan om hvad
jag tänker på till en blott och bart teoretisk fråga, som
ingenting har att skaffa med frågan om huru jag handlar eller
huru jag bör handla. Han säger, att den, som gör så, visar
“därmed, huru ringa insikt han har i sammanhanget mellan
den emotionella sidan i själslifvet och den uppfattande. Han
visar sig icke veta, att våra förnimmelser, våra uppfattningar
tillika äro våra intressen.44
Det finnes enligt min mening för en rätt uppfattning af
Norströms filosofi ingenting viktigare och mer afgörande än
en klar och riktig insikt i betydelsen af det nya
sanningsbegrepp han vill utveckla. I den punkten möta emellertid
stora svårigheter. Och jag vill icke förneka, att Norströms
egen framställning kan tillåta mer än en tolkning. Han
utvecklar sin egen sanningslära i polemik mot det
intellektualistiska sanningsbegreppet, som enligt honom företrädes af
Boström. Under polemiken betonas stundom så starkt vissa
negativa drag, vissa motsatser mot det intellektualistiska och
realistiska sanningsbegreppet, att det kan synas som om
Nor-ström åsyftade en fullständig eliminering af intellekt och
objektivitet. Det vill till en rätt stor försiktighet och
jämförande granskning af Norströms yttranden för att finna hans
egentliga och positiva mening.
Liljedahls redogörelse för Norströms ställning till
sannings-problemet synes mig icke helt och hållet tillfredsställande.
Det är en icke riktigt lycklig tolkning af Norströms nya
kunskapsteoretiska princip, när han säger, att Norström vill
finna sanningssökandets hufvudkrafter icke i den rena
intelligensen utan i känslan och viljan. En sådan motsättning
mellan intelligensen å ena sidan och känslan och viljan å
den andra har Norström nog icke velat. Han afser dock icke
en desavouering af intelligensen och en proklamering af
känslan och viljan som organ för sanningssökandet. Han vill
ett öfvervinnande af intellektualismen, men säkerligen icke
ett öfvervinnande af intelligensen i det vetenskapliga arbetet.
Hvad han vill är öfvervinnandet af en falsk uppfattning af
intellektet.
Det finnes otvifvelaktigt hos Norström sådana formu-
8—211185. Skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
