Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
han säger, i hvarje tidsmoment af skeendet oändliga, men de
äro till sin betydelse skilda åt i värde, de gradera sig efter
omfattning och intensitet. En tilldragelse är i så mycket högre
grad historisk som dess verkan är eller har varit mer
omfattande och intensiv. Men det är alldeles klart, att den rent
kvantitativa synpunkten alls icke kan lösa problemet. Jag
måste ju redan förut ha utvalt och begränsat de tilldragelser,
som skola kunna kvantitativt jämföras. Hvilka och huru många
verkningar, som skola i hvarje särskildt fall hänföras till den
ena eller andra orsaken, kan omöjligen afgöras genom
verklighetens betraktande ur kvantitetens synpunkt, som icke känner
några gränser. Därtill fordras, att den betraktas ur kvalitetens
synpunkt, ur synpunkten af de kvalitativa tingens betydelse.
Man skiljer mellan folk med historia och folk utan historia,
liksom man skiljer mellan händelser i ett historiskt folks lif,
som äro i egentlig mening historiska och sådana, som icke
äro det. Vidare kan man särskilja mer eller mindre
historiska händelser inom ett i det hela historiskt sammanhang.
Hvad kan nu förklara denna skillnad? Hänvisningen på “det
historiskt verksamma“ visar sig vara ett svårt problem, icke
en förklaring. Hvarken såsom primär kausalitet eller med
tillhjälp af innehållets kvantificering kan begreppet av orsak
och verkan vara tillfylles. Begreppet om det “historiskt
verk-samma“ kan därför icke genom hvad som ligger i den delen
af begreppet, som heter “det verksamma“, vara princip för
urval utan endast genom hvad som är “ historiskt“. Men hvad
är historiskt, om man ahstraherar från det verksamma? Vi
använda oss ännu en gång af Meyers framställning. “Aldrig
kan den gamla Orientens historia uppväcka samma intresse
som Greklands eller Roms; och detsamma gäller om talrika
islamiska dynastiers historia eller om medeltidens och de
första århundradenas i nyare tiden efemära och till omfånget
begränsade statsbildningar eller t. ex. äfven om sådana i
Grekr-lands och Italiens småstater. Icke blott deras inre värde är
ringa, utan äfven deras historiska verkan. Därvid är dock
ingalunda de af dem till en enhet sammanslutna
människogruppernas yttre omfång det afgörande. Utvecklar sig i en
af dessa bildningar en hög kultur af utpräglad egenart, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
