Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
störtning, som tankes såsom den närmaste orsaken till hans
död icke kunna leda till begrepp, som tillhöra det
sammanhang, inom hvilket Sullas död är en historiskt väsentlig
tilldragelse. I själfva verket är man vid gränsen för det
historiskt intressanta — nämligen ur den historias synpunkt det
här gäller —, när man kommit till hans död. Visst kunna
ett flertal kausalserier ur andra synpunkter få det intresse,
att det vetenskapliga arbetet söker upp dem, om blott
material finnes. Hvad beror detta på? Det beror på, att all
historisk forskning ledes af en värdesynpunkt och således
aldrig kommer till stånd genom enbart “kausal “ betraktelse.
Sammanhanget inom det historiska skeendet är därför
hvarken ett primärt kausalförhållande eller lagbundenhet,
d. v. s. natur. Bägge äro förutsättningar, det första för
materialet, den senare för de allmänna begreppselementens
be-gripbarhet. Det synes mig, att man med Fritz Medicus kan
kalla det för teleologisk dependens.1) Rickerts anmärkning2),
att såväl naturkausaliteten som äfven den teleologiska
de-pendensen förutsätta kausaliteten öfverhufvud är naturligtvis
riktig, men tyckes mig ej kunna förminska lämpligheten af
Medicus’ term. Den vill ju icke ersätta eller upphäfva de
primära kausalförhållandena — det skulle endast vara fallet,
om man stode på en begreppsrealistisk ståndpunkt — utan
vill vara en metodologisk kategori, medel att ur innehållet
upptaga det ur en viss synpunkt väsentliga.
Det gäller nu blott att icke missförstå begreppet om den
teleologiska dependensen i metafysisk eller möjligen
naturalistisk riktning. Jag behöfver ju icke här länge uppehålla
mig vid, att detta begrepp aldrig kan innebära, att effekten
skulle vara realorsak till det förgångna. Har man väl
öfver-vunnit all afbildsteori, all begreppsrealism, så är naturligtvis
äfven den teleologiska metafysiken fullständigt ur räkningen.
Men det är också klart att om äfven “det historiska intresset
alltid bestämmes af nutiden“, såsom Meyer säger, så får man
icke göra nutiden till ändamål och alla förgångna tider till
x) F. Medicus: Kant u. Ranke. Kantstudien VIII, s. 106 ff.
2) H. Rickert: Der Gegenstand der Erkenntnis. 2:te Aafl. s. 216 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
