Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
länkas såsom blott en del av föremålen överhuvud. De
föremål, som icke äro fenomen, kallar Kant noumen.
Problemet om noumena är sålunda det allmänt kritiska
problemet om moraliska föremåls och därmed även om den
praktiska filosofiens möjlighet.
Detta är ett kunskapsteoretiskt problem, som på Kants
ståndpunkt betingas av följande moment: 1) vår kunskaps
objektivitet beror på att kunskapsformerna äro betingelser
för erfarenhetens möjlighet och är således inskränkt till
erfarenhetens område, 2) vi bilda oss dock begrepp om det,
som ligger utanför detta område, 3) dessa begrepp äga på
något sätt betydelse för kunskapen, i det de åtminstone kräva
ett teoretiskt erkännande av möjligheten av sin egenartade
objektivitet.
Då betingelserna för kunskapens giltighet även äro grund
till denna giltighets begränsning, kan förståndet enligt Kant
av alla sina grundsatser a priori och av alla sina begrepp
göra blott ett empiriskt, aldrig ett transscendentalt bruk. Detta
betyder med andra ord, att förståndet blott kan uppfatta
företeelser d. v. s. föremål i en möjlig erfarenhet och att det
icke kan sträcka sig till ting överhuvud eller ting i sig.
Grunden till denna kunskapens inskränkning till fenomenvärlden
är den, att begreppet är förståndets funktionsform, vilken
måste i sinnlighetens mångfald få det material, som är
nödvändigt för att bilda kunskap. Denna mångfald är icke blott
rummets och tidens rena mångfald utan en empirisk
mångfald. Alltså hänföra sig alla begrepp och grundsatser, huru
mycket de än må vara a priori, dock på empiriska
åskådningar d. v. s. på data till en möjlig erfarenhet. Utan denna
skulle de alls icke äga någon objektiv giltighet. Så erhåller
t. ex. de matematiska begreppen och grundsatserna, ehuru
de äro helt och hållet aprioriska, sin objektiva betydelse
blott därigenom, att de bestämma erfarenhetens sinnliga
form. Därför fordrar man ju också, såsom Kant uttrycker
sig, att man skall göra ett abstrakt begrepp sinnligt, vilket
betyder, att man skall kunna framvisa det korresponderande
objektet i åskådningen. Eljest skulle begreppet vara utan
mening och betydelse. Att detta gäller om alla kategorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
