Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
utan blott uttrycka tänkandet av ett objekt överhuvud enligt
de olika modi. Men därav följer med nödvändighet, att den
rena kategorien icke kan åstadkomma någon syntetisk
grundsats a priori. Den kan således ha uteslutande empiriskt,
aldrig transscendentalt bruk. Ja, kategorien har såsom ren
kategori alls ingen användning, ty empiriskt bruk skall den ju
icke ha — då vore den icke längre ren — och
transscendentalt kan den icke få. Alltså ha kategorierna intet annat bruk
i kunskapen än att tjänstgöra såsom enhetsformer i syntesen
av den empiriska mångfalden. “Unsere sinnliche und
empi-rische Anschauung kann ihnen allein Sinn und Bedeutung
verschaffen“. Det första av de ovan nämnda momenten i
noumenproblemet är därmed klargjort. All vår kunskap är
begränsad till erfarenhetens värld.
Men är icke därmed begränsningen så strängt och
grundligt genomförd, att det andra och än mer det tredje
momentet komma att bli alldeles meningslösa? Kunna vi ännu här
tala om något egentligt vetenskapligt problem? Allt vad vi
överhuvud kunna tänka är nämligen antingen rent formellt
och således utan allt innehåll och därmed i saknad av
objektiv betydelse eller också, om det har innehåll och
objektiv betydelse, empiriskt. Huru kan då en tredje möjlighet
givas? Huru kan man då ens fråga efter noumenbegreppets
betydelse? Naturligtvis kan jag behandla de rent formella
begreppen, såsom voro de föremål; men en sådan
hypostasering är just vad den kritiska filosofien berövat varje sken
av giltighet. För den kritiska filosofien själv kan därigenom
i alla händelser intet verkligt problem uppstå.
I själva verket har Kr. d. r. Y. i noumenbegreppet
formulerat en på samma gång nödvändig och för den själv
olöslig uppgift. En framgångsrik lösning av denna uppgift
spränger de förutsättningar, på vilka kritiken är uppbyggd.
Det Kantska kunskapsbegreppet innehåller rester av
oövervunnen dogmatisk realism och naturalism. Det är dessa
rester, som stängt vägen, och det är dessa rester, som måste
bortstötas genom den konsekventa utvecklingen av den
kritiska grundtanken.
Den punkt, vid vilken vi nu äro framme, ligger på själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
