Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
liga steg att logiskt och kunskapsteoretiskt utforska
vetenskapernas struktur, mening och giltighet.
Logiken har också vunnit en utomordentlig och tidigare
oanad utveckling, uppdagande nya problem och tillämpande
nya metoder. Kant ansåg, såsom bekant, att logiken sedan
äldsta tider haft en vetenskaps säkra gång, vilket framför allt
skulle visa sig däri, att den sedan Aristoteles icke behövt
taga ett enda steg tillbaka men icke heller har kunnat taga
något steg framåt utan efter allt att döma synes vara sluten
och fulländad. En sådan steril fullkomlighet hade lyckligt
nog icke logiken uppnått och den, som blåste nytt liv i de
stelnade logiska formerna, fyllde dem med ny anda och
därigenom sprängde dem var Immanuel Kant själv. Det var
framför allt tvänne stora och betydelsefulla
problemområden, som genom Kant öppnades för den logiska forskningen:
det transscendentala och det metodologiska.
Transscendental-logiken och vetenskapsläran äro efter honom och icke minst
i våra dagar bearbetade med en iver och en framgång, som
väl ingen annan gren av den filosofiska forskningen.
Det finnes en karakteristisk likhet i själva
grunduppfattningen av den vetenskapliga begreppsbildningens förhållande
till verkligheten, dess mening och betydelse hos de moderna
logikerna, vare sig de ursprungligen äro
specialvetenskaps-inän eller filosofer, ehuruväl skiljaktigheterna eljest och med
avseende på sanningsbegreppets innebörd kunna vara
betydande och i sina konsekvenser stegras till diametrala
motsatser.
Genomgående uppfattas vetenskapen icke såsom en
verklighetens avbildning utan såsom en ombildning. Vetenskapen
är icke en kopia, icke en spegling av verkligheten, utan den
är ett medel, ett verktyg för människan att göra
verkligheten möjlig att beherrska för vissa intellektuella eller
praktiska behov och krav. Denna den moderna logikens
grundställning till verkligheten kan negativt karakteriseras såsom
antiintellektualism, ehuru väl man då för att icke göra sig
skyldig till uppenbara vantolkningar måste närmre precisera
termen intellektualism. Riktig torde karakteristiken vara,
om man med Norström anser, att “intellektualismen fattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
