Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
sanningen såsom, finare eller grövre, bild av verkligheten,
alltså såsom en art objektiverande föreställningssätt, sak samma
om det föreställda har empiriskt eller metafysiskt ursprung/4
Ungefär detsamma ligger väl ock i W. James’ ord:
intellek-tualism är tron, att vår själ har att göra med en värld
komplett i sig själv och har att söka upptaga dess innehåll men
saknar makt att ombestämma dess beskaffenhet, ty den är
redan given.
Såsom antiintellektualism kan man då beteckna Bergsons
av romantik påverkade och i mystik utmynnande teorier,
pragmatismen, där romantiken förbinder sig med utilism till
en ingalunda alltid klar bild, men även J. Baldwins pankalism
och Heinrich Bickerts strängt kritiska logik, vilka alls icke
vilja veta av någon det teoretiska tänkandets, det
vetenskapliga intellektets desavouering.
Positivt motsvaras antiintellektualismen av den
uppfattningen, att vetenskapen är en produkt av andens aktivitet,
en uppfattning, som historiskt går tillbaka till Kants kritiska
kunskapslära. Kunskapen är, såsom M. Pradines säger, en
handling och just därför kan den icke betyda en verklighetens
avbildning, “ty varje handling har ett materiel och består i
att modifiera något.“ På liknande sätt uttalar sig en annan,
den kanske mest betydande av moderna franska tänkare,
Octave Hamelin. Man måste fatta tanken såsom en skapande
aktivitet, som på en gång producerar objektet, subjektet och
syntesen av dem.
Häri visar sig även ett uttryck för den dominerande
ställning som frihetsbegreppet intar i modern filosofi.
Frihets-problemet har blivit ett centralproblem i modern filosofisk
forskning, vilket kanske tydligast visar sig inom det franska
tänkandet.
Inom logiken kräver den nya uppfattningen av kunskapens
och vetenskapens betydelse en förändring av den traditionella
logikens begreppslära. Denna förändring består i korthet
uttryckt däri, att det vetenskapliga begreppet icke fattas såsom
en allmänföreställning utan såsom ett helt av omdömen.
Utförligt och med utomordentlig klarhet och precision har
Heinrich Bickert uppvisat, att begreppet har vetenskaplig be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
