Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
linierna till det tjugonde århundradets filosofi, som enligt
honom är den universella mekaniken. Den ideala
vetenskapen är icke en sanning för den enskilda människan eller
ens för människosläktet utan för varje medveten mekanism
förmögen att använda mått. Människan är icke annat än en
“tourbillon actuel, capable d’amorcer, suivent le principe
de Carnot, d’autres tourbillons.“ Slutresultatet av
världs-evolutionen är ett jämviktstillstånd, i vilket så småningom
varje spår av mänskliga gärningar skall försvinna. Vi skola
ha rört oss förgäves! Men uppenbarligen äro i själva verket
mänskliga handlingar och strävanden fåfängliga och
meningslösa icke blott med hänsyn till världsutvecklingens slutmål,
utan nu och alltid. Också ger Félix Le Dantec ett
betecknande — kanske humoristiskt — uttryck åt denna mening
dels i slutorden av dedikationen till Victor Pacotte dels i en
polemik gentemot Bergson. Han her den förre mottaga boken
såsom ett bevis på djup aktning och livlig sympati för dennes
karaktär och personlighet, “en av dem, som kommer mig“,
säger han, “att beklaga, att idéen om individualiteten är ett
misstag, nämligen i den universella mekanikens språk.“ Och
beträffande meningsutbytet med Bergson förklarar han, att
han icke har pretention på att avgöra vem som använder
den bästa metoden, det har alls intet intresse, då de bägge
två, Bergson och Le Dantec, inte äro något annat än “des
tour-billons passagers et sans importance.“
Tvärtemot vad Le Dantec vill göra gällande äro eljest
samtida filosofer och naturvetenskapsmän ense om att en
empirisk och alltigenom individuell verklighet är
förutsättning för vetenskapen samt att vetenskapen, vad den än eljest
kan prestera, icke upptäcker eller utgör en avbildning av
verkligheten.. “Aldrig“, säger Emile Picard, “gör sig en
fysiker eller en fysiolog under ett experiment frågor angående
yttervärldens existens; han tror på realiteten, förstådd i den
mest populära mening, av de fenomen, som framträda för
honom och vars lagar han söker fixera.“ Och även om
han sedermera såsom filosof och logiker reflekterar över sin
vetenskaps betingelser måste han finna, att fysiken
liksom alla specialvetenskaper, logiskt förutsätter en empi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
