Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
symboler eller man skulle kunna säga ändamålsenliga
fiktioner tillhörde redan skolastiken, såsom Duhem visar genom
ett citat från Thomas ab Aquino. Denna överensstämmelse
mellan Duhem och Thomas har sitt särskilda intresse, ty det
är genom att strängt skilja mellan den fysikaliska metoden
och den metafysiska, mellan en teori, som vill gälla blott ex
suppositione, och en, som vill gälla absolut, det är genom detta
särskiljande, som man då utan fara för den kyrkliga läran
kunde ge en viss frihet åt den profana forskningen, och det
är genom detta särskiljande Duhem nu kan få plats för en
katolsk-religiös metafysik — ty utan antagande av en
metafysik, av vilken fysiken betraktas såsom reflex, vore det, menar
Duhem, oförnuftigt att arbeta på den fysikaliska teoriens
utveckling.
Duhem har också sagt, att den fysikaliska teorien antager
ju mer den fullkomnas karaktären av en naturlig
klassifikation; de grupperingar, som den gör, låter ana tingens reala
affiniteter. Men denna realism, som härmed skymtar fram,
låter sig ju icke varken fysikaliskt bestämmas eller logiskt
rättfärdigas. Den är ett uttryck för dogmatisk metafysik.
Hos en hel rad franska tänkare finner man med Duhems
besläktade åsikter angående vetenskapens betydelse och
förhållande till verkligheten. Det är Émile Boutroux’s filosofi,
som så småningom vunnit inflytande, särskilt gäller detta
ett par av de väsentligaste konsekvenserna av de tankar, han
nedlagt först 1874 i doktorsavhandlingen De la contingence
des lois de la nature, och som han sedermera ytterligare
utvecklat och tillämpat i L’idée de loi naturelle och Science
et Religion. Genom dessa arbeten ha två grundtankar
kommit till medvetande: att det alltid finnes ett oöverstigligt
avstånd mellan den givna verkligheten och det mekanistiska
naturbegreppet och att våra naturvetenskapers stora
principer och allmännaste teorier alltid ha en mer eller mindre
konventionell karaktär. Vad som åt dessa tankar givit en
enastående auktoritet och bidragit att sprida dem långt över
de egentligen filosofiskt intresserades krets, det är, att de
upptagits och utvecklats av Henri Poincaré, den mest
berömde vetenskapsman Frankrike har haft i våra dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
