Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
fulla innehållet såsom kategorialmaterial har han befriat oss
från den tusenåriga Platonismen i giltighetsproblemet“, säger
E. Lask. “Först detta beriktigande bryter väg för den
ogrumlade insikten, att det är formen, som gäller. Först på basis
av detta klargörande låter sig hela giltighetsproblemet i sin
helhet utarbetas. “
Däri att Rickert betraktar de vetenskapliga begreppen icke
såsom kopior av verkligheten utan såsom uttryck för det
vetenskapliga förståndets aktivitet och spontaneitet kan man
se en likhet mellan honom och t. ex. Duhem och Poincaré.
Men han drar helt andra slutsatser av dessa allmänna principer.
Därav att vetenskapen ombildar eller såsom man i
Frankrike med ett mindre lyckligt uttryck säger denaturerar
verkligheten följer icke, att de vetenskapliga begreppen
och omdömena skulle sakna egentligt sanningsvärde. Därav
följer icke, att vetenskapen blott är en samling bekväma,
ekonomiska eller nyttiga symboler. Såsom logiska omdömen
förutsätta även sådana satser i själva verket kunskapens
objektivitet i helt annan mening än de själva åberopa:
bekvämligheten eller nyttan.
Menar man såsom Duhem, att vetenskapens begrepp och
lagar just därför att de äro av förståndet utförda
ombildningar och förenklingar skulle sakna betydelsen av sanningar,
är man tydligen ännu i sitt sanningsbegrepp fången i den
Platonska begreppsrealismens dogmatiska förutsättningar. Men
sanning är aldrig blott en i föreställandet gjord avbildning.
Kunskap är omdöme och omdömenas objektivitet och sanning
beror alls icke på överensstämmelsen med verkligheten, vilket
är meningslöst, utan på omdömenas överensstämmelse med
i sig giltiga normer, vad Rickert kallar ett transscendent böra.
Man kan kalla även Rickert för antiintellektualist. Även
han vill intellektualismens övervinnande genom kritisk logik
och kunskapslära, men han vill alls icke det vetenskapliga
intellektets övervinnande till förmån för mer eller mindre
dunkelt eftersträvade andra omedelbara och därigenom
påstått “sanna“ kunskapsformer. Om man med en viss rätt
således kan tala om en lära om det praktiska förnuftets
primat i Rickerts filosofi, så betyder det på intet sätt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
