Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
kritiskt-rensande går till rätta med den traditionella
läro-meningen, som uppvisar, hvar dess skenbara materialism är
den högsta och därför vilseledande ideologi och att föraktet
för idealet, upphöjandet af de materiella faktorerna till
utvecklingens omnipotenta makter är själfbedrägeri, som af
dem, som förkunna detta genom handling vid hvarje tillfälle
har upptäckts och fortfarande upptäckesMan kan dock
icke säga, att B. tillegnat sig Kants metod och tillgodogjort
sig hans problemställning, i det han vid sitt försök att betona
den etiska synpunkten låter “etiska faktorer“ verka i lifvet
och bryta det strikta kausalsammanhanget. Enligt den
kritiska filosofien får man ej införa några faktorer jämte de
naturliga, utan det gäller att tillegna sig en sådan vy och
att så formulera sitt problem, att det blir möjligt att fatta
det etiska lifvet såsom ett helt. Problemet består i att finna
betingelserna för detta.
Den förste socialist, som obetingadt tillämpar Kants
filosofi för socialismen är Ludvig Woltmann. I den kantiska
filosofien, säger han, ligga de logiska medlen för att kunna
åstadkomma en systematisk kritik af Marxismen. Om för
en filosofi eller öfverhufvud taget en vetenskaplig
världsåskådning det viktigaste är att veta, huru problemet ligger
samt att klart inse den metod, som skall användas, så är
detta i den kantiska filosofien och med avseende å den i all
synnerhet fallet, hvaraf ock följer, att, om Kant verkligen
visar sitt inflytande på det mänskliga tänkandet, detta
framträder i problemets formulering och i metoden. För W. är
detta klart. Han påvisar skillnaden mellan den genetiska och
den kunskapsteoretiska metoden. Gent emot “de eviga
triviala invändningarna från den Darwinska och den Marxska
skolans moralhistoriker“, framställer han, att det gäller icke
de moraliska begreppens uppkomst utan fastställande och
bevisning af deras allmängiltighet. Skall en kritik af den
materialistiska historieuppfattningen vara fruktbar, så måste
framför allt uppvisas en form af det historiska problemet,
som fordrar ett annat sammanhang mellan begreppen än
enligt kausallagen och en annan metod än den genetiska.
W. anser, att Marx själf hade en uppfattning af den veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
