Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
mindre träffande illustration till anarkismen än krigen och
blodsdomarne vis å vis staten eller kanske kättarbålen
iförhållande till kristendomen. Man kan förstå, att de stilla i landen i
skräck för de brutala våldsgärningarne i anarkismen icke
lyckas se mer än denna ena sida och därför ingenting annat
vilja, än att denna farliga läras hela anhang snarast möjligt
oskadliggöres. Men man kan icke gilla en sådan uppfattning
och man måste fordra, att människor med vaken intelligens
och känsla för mänsklighetens strider och lidanden skola veta
att förskaffa sig en rättvisare och sannare mening om
anarkismens innersta väsen. Om man blott vill tillintetgöra
anarkismen och om man äfven då skulle lyckas oskadliggöra de
enskilda attentatsmännen, så kan man dock icke, det bör
man inse, genom fängelse eller afrättning förgöra själfva det
andliga upphofvet. Är det icke mera riktigt att betrakta
anarkismen såsom en yttring af själfva samhällsmedvetandet
på dess väg mot sanning? Äfven de ensidiga och falska
ståndpunkterna äro nödvändiga för den fullständiga insikten.
Gentemot anarkismen duga föga polisen och
brottmålsdoma-ren utan blott en vidhjärtad, för frihet och rättvisa
intresserad samhällspolitik, en politik, genom hvilken staten
verkligen blir en rättens realisation och frihetens garanti, samt
den andens fria utveckling, som på inre och förnuftiga
grunder korrigerar egna felsteg. Att lita på staten såsom blott
faktisk makt är att lita på våldet. När anarkismens
målsmän ropa på den absoluta friheten, så få vi häller icke
glömma, att friheten är moralens eget nödvändiga villkor och att
den fullständiga friheten är lifvets ideala mål och uppgift.
Man säger med sanning, att friheten måste i sig ha ett
moment, som heter rätt, utan hvilket moment friheten är en
chimére, men anarkismen har ingalunda glömt detta.
Rättvisa och solidaritet äro för anarkisterna nödvändiga idéer.
Däremot är staten, ja, all auktoritet af ondo. Är detta sant?
Det är det, som är frågan.
Då det nuvarande samhället har sin fasthet i och genom
staten och hvilar på auktoritet, är anarkisten framför allt
revolutionär. Han känner sig såsom förtrampad,
brutaliserad, förslafvad och detta genom staten, eller, om han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
