Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
i faktiskt om än icke rättsligt slafveri. För dem framträder
staten såsom den våldsmakt, som skyddar herrarnes lif och
egodelar men trampar millioner af trälar i stoftet. “På hvad
är det nuvarande samhället bygdt?“ frågar Grave. “Sträfvar
det att skapa harmoni mellan människorna? Handlar det så,
att den smärta, som kännes af en, erfares af de andra, på
det att alla må föras att minska eller förekomma den?
Framgår den enskilda välmågan af den allmänna och är ingen
intresserad af att störa maskineriet? Tillåter herrarnes,
kung-arnes, presternas och köpmännens samhälle storsinta idéer
att alstras eller sträfvar det icke snarare att förkväfva dem?
Har det icke i sin tjänst denna brutala kraft: penningen, som
ställer de ädlaste och minst egoistiska i de mest sniknes och
minst samvetsgrannes våld?“ Anarkismen alstras af
motsatsen mellan millioners lidande och förtrampade frihetsträngtan
samt någras lycka, frihet och tyranni, af den känslan och
uppfattningen, att staten icke är rättssamhället utan den mot
de fattige, de lidande, de missnöjde stälda våldsmakt, i hvilken
de icke ha del, men som tvingar dem ned till fördel för
några få, samhällets herrar.
Anarkismen gör emellertid anspråk på att äfven vara en
teori och en filosofi och då har den en viss världs- och
lifs-åskådning såsom bakgrund. I den form anarkismen hittills
har framträdt har den hämtat sina vetenskapliga hjälpmedel
af naturvetenskaperna och har i Darwinismen funnit sin
allmänna filosofiska grund. Kropotkine menar, att en ny
filosofi har bildats, af hvilken anarkismen är en integrerande del.
Denna nya filosofi visar sig, menar han, i det nya sätt, på
hvilket vetenskapen numera betraktar samtliga fenomen. Det
nya skulle ligga i, att vetenskapen i sin nya form dels
ersätter art- och slägtbegreppen med individualitets-begreppen
dels icke erkänner några härskande lagar öfver eller utanför
dessa individer. Hvilka individer menar Kropotkine?
Naturligtvis dessa oändligt små, som i myriader tänkas genom sina
rörelser bilda världen. Man kan väl förstå hans intresse för
de “små“ och hans motvilja mot några härskande lagar är
mycket begriplig, men man har svårt att medge såväl
nyheten som riktigheten af den nämda vetenskapliga vyn. Materia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
