Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ingenting bättre begära för sin samvetsfrids skull. De äro
tydligen de, som bäst “lydt naturens eviga lagar“. Naturen
bevarar och utvecklar endast det starka, det, som vare sig
genom smidig ombildning lämpar sig efter eller så omdanar
miljön (= bildar “ institutioner “) att den egna
“individualiteten “ (= artbeskaffenheten, de hos en mångfald gemensamma
egenskaperna) gör sig gällande. Liksom socialisterna måste
anarkisterna så småningom se sig nödgade att öfvergifva
naturalismen såsom den filosofiska grundvalen för sina
samhälls-funderingar. Huruvida anarkisterna kunna lyckas att i något
annat filosofem finna en med pretentionerna mera
harmonisk och sympatisk världsåskådning, liksom socialisterna tyckas
göra hos Kant, det är en öppen fråga. Så mycket är gifvet,
att endast genom en filosofi, i hvilken rätt och moral äro
själfständiga grundbegrepp kunna de finna skäl för moraliska
fordringar och endast inom kulturvetenskapernas grupp kunna
de skaffa sig den för dem nödvändiga konkreta
samhällsuppfattningen.
För tillfället nöjer jag mig med att påpeka denna skism
mellan de anarkistiska fordringarne och den af dem
upptagna världsåskådningen. Jag vill istället något närmare påvisa
innehållet af anarkismens samhällslära. — Mot den af Grave
gifna difinitionen af anarkismen: auktoritetens negation, svarar
fordran på fullständig frihet. Af alla anarkister framställes
klart och bestämdt denna grundfordran: individen skall ha
fullständig frihet att utveckla alla sina möjligheter. Men blir
icke följden af detta ett allas krig mot alla? Nej, mena
anarkisterna — icke under den anarkistiska æran. Det är ett
misstag att tro, att människorna äro onda; om de nu äro
det, så är detta en följd af staten, ett resultat af prästers och
juristers lögner och skadliga inverkan. I sjelfva verket är
solidariteten en grundtendens hos menniskan, ja, “i hvarje
djursamhälle är“, såsom Kropotkine säger i den lilla
brochy-ren “La morale anarchiste“, “solidariteten en naturens lag,
oändligt viktigare än denna strid för existensen, hvars lof
bourgeoisien sjunger i alla tonarter för att ännu mer
brutalisera oss“. Moralbudet: gör mot andra, hvad du skulle vilja,
att de under samma omständigheter skulle göra mot dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
