Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ingen vill något annat än det, som öfverensstämmer med
andras önskningar. Solidariteten antages framgå fix och färdig
ur de många individuella viljorna. Vi ta helt enkelt bort
den där af Grave påpekade sträfvan hos jaget att göra sig
själf till världens centrum. Och det tyckes gå ganska lätt
för sig. Istället för att vara en grunddrift hos hvarje individ
visar sig denna sträfvan vara ett resultat af de usla
samhällsförhållandena, af staten, af den enskilda egendomen etc. Malato
skrifver i “Philosophie de l’Anarchie“: “Då egendomen blifvit
universell, gemensam, skall det icke längre finnas några anfall
på egendomen: man bestjäl icke sig själf. Då konfliktens
orsaker: hierarki, despotism, exploatation, okunnighet ha
försvunnit, skola attentaten mot personen blifva ytterligt
sällsynta. — De enda brottslingarne bli ett fåtal olyckliga,
nämligen offren för en bristfällig cerebral organisation. Dessa
höra icke längre under lagen utan under patologien. Det
riktiga tillvägagångssättet gentemot dem skall vara att sköta
dem med hängifvenhet, icke att fängsla dem eller att hugga
hufvudet af dem.“ Och Grave ger följande svar till de
personer, som visserligen äro på det klara med, att vårt
nuvarande samhälle är illa organiseradt kanske äfven med om
att en revolution är nödvändig, men som dock äro tveksamma,
därför att de undra, hvad som kommer efteråt. “Efteråt,
svara vi, skall det vara den mest fullständiga frihet för
individerna, möjlighet för alla att tillfredsställa sina fysiska,
intellektuella och moraliska behof. Sedan auktoriteten och
egendomen blifvit afskaffade och samhället icke längre som
nu är grundadt på intressenas antagonism, utan tvärtom på
den mest innerliga solidaritet, skola individerna, säkra om
morgondagen och icke längre i behof att samla i tanke på
framtiden icke vidare betrakta hvarandra såsom fiender,
färdiga att uppsluka hvarandra för att frånrycka hvarandra en
bit bröd eller för att tränga hvarandra undan i kampen om
en plats hos en exploatör. Då stridens och fiendskapens
orsaker äro förstörda, skall den sociala harmonien inträda“.
Sådana vackra tankar träffar man ofta hos de anarkistiska
skriftställarne, man möter älskliga framtidsbilder, i hvilka
“det mekaniska arbetet“ blott förekommer såsom “en nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
