Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
skulle religionen råka i konflikt med vetenskapen och bli
undanträngd till en “blott afkrok af lifvet, till hvilken den
af tillvarons nöd och förvirring skrämda individen må söka
en tillflykt, men af hvilken intet höjande af hela andelifvet
och kulturen låter sig ernås“ (Eucken). Religionen är intet
annat än upplefvandet af transscendenta värden såsom en
enhetlig och helig makt. Den är det individuella lifvets
sanning. Häri ligger ock, att religion kan och skall sökas och
finnas i historien. Men W. Herrmann inskärper med rätta,
att detta aldrig kan betyda, såsom det jämmerligt missförstås,
att religionen ligger i gångna tiders dokument. Den ligger
framför allt i den historia vi nu själfva upplefva och gestalta.
Och i ingen historia kan man finna religion, om man icke
kan upplefva religion.
“Mein Freund, die Zeiten der Vergangenheit
Sind uns ein Buch mit sieben Siegeln,
Was ihr den Geist der Zeiten heisst,
Das ist im Grund der Herren eigner Geist
In dem die Zeiten sich bespiegeln.“
Historiens ljus är ett reflekteradt ljus. Objektiviteten
beror icke på frihet från all personlighet utan på renheten
och allmängiltigheten af de personligt uppfattade värden, till
hvilka man hänför verkligheten för att öfverhufvud få en
historia. Men den religiösa personligheten växer liksom all
annan personlighet fram ur samlifvet med andra individer i
kamp för gemensamma ändamål. Kulturlifvet är det sociala
lifvet och detta får sin mening genom sammanslutningen af
de mänskliga krafterna vid realiserandet af kulturidealen,
sanning, skönhet och godhet. Därför är religionen ingalunda
en privatsak, hvilket skulle göra den till en bisak. Den är
tvärtom i eminent mening en samhällssak. Men den har sin
rot och sitt väsen i personlighetens praktiska tro och springer
fram ur erfarenheten af konflikten, spänningen mellan
tillvarons oöfvervinneliga irrationalitet, viljans tvång och
vanmakt och de obetingade uppgifter människan i sitt samvete
känner sig äga. I religionen upplefver människan normal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
