Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
mål saknar uppfostran sin ideella giltighet. I en av
Kerschen-steiners böcker, “Den statsborgerliga uppfostrans begrepp44,
finnes såsom motto följande ord av Kant: “En princip för
uppfostringskonsten, som särskilt sådana män, som uppgöra
planer för uppfostran, böra hålla för ögonen, är denna: barn
böra uppfostras icke i enlighet med det mänskliga släktets
nuvarande utan i enlighet med dess tillkommande bättre
tillstånd, d. v. s. i enlighet med mänsklighetens idé och dess
hela bestämmelse/
Genom “mänsklighetens idé och dess hela bestämmelse44
får det hos de många folken, staterna, raserna och
korporationerna splittrade kulturarbetet en normerande enhet,
samliv och samarbete möjliggöras, vilka särskilda uppgifter de
olika folken än må ha.
Men denna idé ställer dock, kan man säga, blott ett idealt
krav, den är en “ren idé“. Kan man tro på detta kravs
uppfyllelse, denna idés förverkligande? Skall det någonsin lyckas
för uppfostran, frågar sig Kerschensteiner, att höja upp icke
blott de enskilda utan hela folklager, hela folk, ja, än mer,
en mångfald av folk eller hela mänskligheten till en fri,
sedlig gemenskap, om också efter en oöverskådlig rad av
årtusenden? Har icke filosofen Georg Simmel rätt, då han
menar, att all kultur redan från början bär döden inom
sig? Eller ha icke de rätt, som säga, att evangeliet om ett
rättens, förnuftets och sanningens rike är en tom och fåfäng
gyckelbild?
Vad vi i våra dagar uppleva, vad särskilt Tyskland
upplever, synes sannerligen krossa varje optimistisk förhoppning.
Det tarvas visserligen manlig kraft och heroism för att,
såsom Kerschensteiner, alla bittra och nedslående erfarenheter
till trots, göra gällande, att vi ingen rätt ha att draga blott
pessimistiska slutsatser av vår förskräckliga samtid och ett
historiskt förflutet, som blott räcker några årtusenden, under
det att framför oss ligga årtusenden och åter årtusenden av
kulturarbete.
Uppfostringsarbetet liksom allt annat kulturarbete får sin
mening och giltighet icke av det, som faktiskt sker och
genomföres, utan av målet, av de obetingade värden och eviga ideal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
