Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka; Här bredvid är en urholkning i berget, ett
slags grotta, som kan ge Er skydd mot oyädret;
dölj Er der så länge, jag vill emellertid se éfter i
trakten häromkring, om jag inte kan upptäcka
något hus, der man väl emotta Er, eller åtminstone
skaffa oss några lifsmedel.
STRÖMLI.
Hvad vill du göra, min Gustaf? Besinnar du då
icke, att hela nejden hvimlar af beväpnade hopar,
att hvar och en hvit, som faller i de uppretade
Negrernas händer, är ett oundvikligt dödens rof,
och hvad, skulle bli af oss, om vi förlorade dig,
hvars rådighet och mod så ofta Varit vårt stöd,
vår tillflygt, när allt annat svikit?
Slägtskapsbandet förenar oss båda, men en gemensam olycka
gör det ännu mer, och mest af allt din redlighet,
din ädla själ, de tjenster du gjort oss. De ha gett
dig ett högt rum i mitt hjerta, och — förlåt mig,
mina söner — kanske det högsta.
ALBERT.
Skulle vi kunna vara otacksamme nog, att
afundas honom det? Min far! Ni känner era söner
för väl, att icke veta, att Ni, i det Ni nu sagt,
endast yttrat våra tankar. Äro vi då inte en kropp,
lifvad af en enda själ, som skulle förblöda eller
borttvina, om man skiljde derifrån en enda af dess
lemmar. Gustaf, du får inte lemna oss.
GUSTAF.
Det måste likväl, ske, bästa Albert. Jag är äldst,
kanske erfarnast och rådigast af Er; detta ålägger
mig en ökad förbindelse att våga allt för Er räddning
Hwad har jag dessutom att frukta? har jag
ej mina vapen, eller är jag då så ovan att bruka
dem? Ni talar om fader, är vi då icke allesammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
