Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år (1888—1890) då »Hemsöborna», »Skärkarlsliv», »Fadren»,
»Fordringsägare» och mer till diktades! Det var ingen
brist på inbillning att klaga över! Inte brist på livsglädje
heller i hans verk! Utan att bli beslagen med åtal för
oriktiga uppgifter kan han tryggt framdra sin »Giftas».
Där fanns en sund och bärig livsglädje — med barn och
hem, mitt i slitet, vardagen och arbetet! Och där och
eljes fanns hos honom en ljungande stil- och konstglädje!
— — — —
Härtill kommer en annan och tråkigare sak. Dessa
artiklar äro den sena följden av Levertins kritik. Det enda
som förvånar mig är, att Strindberg teg i så många år.
Utan tvivel har Levertin hyst en stark och uppriktig
beundran för Strindberg, men hela hans personlighet och
livserfarenhet voro dock för skilda att ej divergensen till
slut blev för vid att överkomma. Och det sällsamma och
sällsynta inträffade med Levertin, att han stundom blev
okänslig för själva det poetiska och konstnärliga hos
Strindberg, han bedömde honom ej längre efter estetiska och
psykologiska kategorier, han drog till med den moraliska
måttstocken! Det dystert gripande och mäktiga dramat
»Dödsdansen» blev för honom »det ledsammaste» av
Strindbergs skådespel och inspirerade honom blott till en
lyrisk bön — i och för sig vacker, men icke på platsen —
till »försonligheten» i könskampen. »Giftas» gav han gärna
ett stickord då och då.
— — — —
Ibland angrep Levertin också från en annan
stridslinje. Då var Strindberg okonstnärlig. På ett ställe i essayn
»Stockholmsnaturen i svensk dikt» (i den nyligen utkomna
»Svensk Konst och Natur»), som för övrigt sant och fint
framställer Strindberg som Stockholmsskildrare, få vi helt
plötsligt och utan sammanhang med vad som eljes säges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
