Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsk strof, som »genom sin språkkonsts
adel föryngrar den banalaste av tankar». I
sam-band härmed får Levertin även tillfälle att erinra
sig Frödings skrift »om livsmonadema», »där de
små tankame förflyktiga (1) under poetens
defi-nitioner som vattnet under tvättbjörnens tassar» (1)
och vilken påmint Levertin om »tänkare, som
inbilla sig filosofera liksom barn tro sig föra
korrespondens därför att de få sätta frimärken
på andras brev». Därefter får den Frödingska
fabeln »Maskin i olag» en mention honorable,
därför att »den burschikosa energi», varmed den
framställer det gamla ämnet, har »en cynismens
uttrycksfullhet, som ej är vanlig» (1), och så följer
till sist en erinran om hur »verkligt djupsinnig»
Frödings diktning någon gång kan vara, såsom
då skalden i sin föregående diktsamling »Nytt
och gammalt», skildrar hur han »med en undran,
som växt till ångest och växt till förtvivlan,
under åren sett sin stjärna slockna och försvagas,
medan han gick över de krokiga vägame, genom
de vilda och ångestslagna nättema» ... ’
Farväl stackars Fröding, jag har aldrig kunnat
med dig och din konst, men nu är ditt spel
gudskelov slut, och du själv också, varför skulle
jag inte då vara ädel och själfull mot ditt minnet
— sådan är andemeningen i den enda recension,
som Levertin ägnat Frödings poesi.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
