Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
atticism än de båda sista arbetena av de litterära makarna
skänka oss, borde man dock kunna begära.
Därpå framställas med mycken bredd och
viktighet några ganska löst funderade
anmärkningar mot Ola Hanssons raspsykologi, och
så erkännes till sist att boken trots allt »rymmer
studier av både innehåll och glans»: studierna
över Böcklin förklaras vara »mycket lyckade,
och för övrigt möta här och var, mitt bland
det myckna bullret av den föregivna mystiska
psykologins malm och bjällror, stycken av djup
och poesi, där den ursprungliga, fint kännande
skald som Hansson varit, röjer sitt eljes alltför
dolda incognito». Varpå det fastslås att »det
sista intrycket av hans bok blir också rätt
vemodigt», enär »man undrar över att hans
konstnärsöra kunnat förlora så mycket av sitt gehör».
Denna begravningsstämning med sin pose av
ädelmodigt deltagande och vemodigt beklagande
gör sig ännu starkare gällande i den recension
som Levertin — efter en fyraårig paus — ansett
sig böra ägna åt Ola Hanssons år 1901 utgivna
»Dikter på vers och prosa». Här låter det på
följande sätt:
Det är med ett egendomligt vemod, man läser Ola
Hanssons diktsamling. Den gömmer inom sig så mycket
förgånget — den har en höstlig, melankolisk stämning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
