Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När man genombläddrar den långa raden
av recensioner, som Levertin under årens lopp
ägnat Strindbergs arbeten, stöter man alltsom
oftast på ord av erkännande och beundran, som
lätt nog skulle kunna ge en falsk föreställning
om recensentens verkliga intentioner. I själva
verket vore det också en lätt sak att plocka ut
en handfull sådana panegyriska stilblommor och
x binda dem samman till en bukett att framräckas
som bevis på den store kritikerns ridderliga
sinnelag. Men vid uppmärksammare läsning finner
man snart nog, att alla dessa lovord endast äro
tomma dekorationer, avsedda att så mycket
star-kare framhäva den oryggliga förkastelsedom, som
är det långa talets verkliga innebörd, vaxje uttalat
erkännande betyder endast intagandet av en ny
position, från vilken kritikern hoppas bibringa
motståndaren ett nytt, ännu kännbarare hugg,
och till sist gripes läsaren av vämjelse vid dessa
svekfulla lovord, som i grunden ingenting annat
äro än ständigt upprepade Judaskyssar.
Men för övrigt är taktiken densamma, som
vi redan sett använd mot Fröding och Ola
Hansson. Först en ridderlig bugning för den del
av diktarens produktion, som ligger så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
