Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skådespel, svälja dem med både hull och hår och bemöda sig
att finna deras grova ord, som skulle störta andras verk,
genialiska och historiska? Märker han icke, att han vid
sidan av Fröding i denna stund är Sverges populäraste
skriftställare? Sannerligen, hans fiender äro lätt räknade
både »framför» och »bakom», och striden kan icke vara
så synnerligen svår, sedan gamle Loke erkänt — sina
villfarelser och tillbett Balder!
»Götiska Rummen» ger Levertin anledning
till följande nobla expektoration:
Ondskan och hatet tyckas hava övervuxit allt annat
i detta hjärta. »Götiska rummen» liknar ett fält, där endast
törne och tistel gro. Förgäves letar man en doftande blomma
eller ett susande strå(!). På alla dessa sidor hittar man
icke ett enda ställe, där författaren icke uppträder som
kärande och förfördelad. Aldrig ser han på världen och
sitt eget öde, som de stora diktarna kunna det, fritt och
rättvist liksom från en annan stjärna. Strindberg anklagar
i »Götiska rummen» 1880-talet för råhet: anklagelsen
klingar underligt i hans mun. Okvädinsordet, som alltid
utgjort en integrerande del av hans genialitet, firar i
»Götiska rummen» formliga orgier. Rå och penalistisk är
också den religionsmystik, som han på äldre dagar lagt
sig till med, hans första ungdoms läseri i annan form.
Straff och synd äro dess enda poler. Med djup
beklämning ser man Strindberg föra den rena väckelsepredikantens
simpla och skadeglada resonemang.
Artikelserien om »Götiska Rummen» avslutar
Levertin med att förkunna »en tyst dom över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
