Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tins egna ord »i födseln fått något av den ljusa
aristokratens jämnvikt och som civilisationens
milda humanitet verkligen gått i blodet». Det
är som sådan han uppträder mot Strindbergs»
religionsfilosofi, och som den store
kulturkriti-kem är det också som han firas av sina talrika
och högröstade beundrare. Man vill i
Levertu-se en representant för den modäma bildningen
i dess mest förfinade form, och på grundvalen
av denna uppfattning proklamerar man honom
som Sverges »kulturella samvete» o. s. v.
Det är denna värdering, som jag för min del
anser alldeles grundfalsk, och jag skall nu i största
korthet ge några skäl för min åsikt härvidlag,,
enär den villfarelse, varom här är frågan, har
haft och ännu har tämligen vittgående verk«»’
ningar.
Måhända bör det för säkerhets skull
uttryck-ligen framhållas, att jag ingalunda vill bestrida
Levertins poetiska talang, hans litteraturhistoriska
lärdom, hans ofta lediga och uttrycksfulla
fram-ställningssätt. Dessutom hade Levertin som
kritiker två avgjorda förtjänster. Han ägde i
ovanlig grad förmågan att kunna smitta läsarea
med sitt eget intresse för den sak varom han
talade, och om också mycket mänskligt var
honom främmande, så var han dock i princip’
intresserad för allt, som syntes honom äga kul-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>