Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den poetiska väderflöjel och i nio fall av tio falska
litteraturprofet, som heter Ola Hansson, gjorde vår
litteratur en stor tjänst med att i en liten charmant essay leda
uppmärksamheten på den begåvning, som röjdes i denna
bok. Ola Hansson, som svärmade för realism och psykologi
i mystisk förening, måste naturligtvis känna sig tilltalad av
denna bok (»Vilsna fåglar»), som rymde mer sant skildrad
verklighet och mer fast psykologi än hela hans egen
diktning.
Det vore naturligtvis orätt att flera år efteråt
ställa en person till ansvar för åsikter, som han
yttrat då han ännu gick i tonåren, och det är
därför icke den barocka värderingen av Ola
Hanssons diktning i och för sig, som det här
är frågan om. Det motbjudande i saken ligger
på ett helt annat plan, det ligger däri, att den
unge skribenten riktar denna åsnespark mot den
landsflyktige och impopuläre Skånediktaren blott
och bart därför, att han därmed tror sig behaga
det härskande litteraturkotteriet i Stockholm.
Som en servil slyngel har hr Böök gjort sin
entré i den svenska journalistiken, och denna
blandning av inställsamhet och brutalitet är än
i dag ett av de mest framträdande dragen i hans
journalistiska prestationer.
Mycket betecknande för hr Bööks intentioner
är också den bekännelse, han nyligen avlagt om
det sätt, varpå han för en del år sedan sökte
få kontakt med Svenska Dagbladet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
