Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växternas själslif.
(1902.)
Den enkla folktron, som stundom intuitivt anar
hvad den exakta forskningen efteråt visar vara verkligt,
har äfven när det gäller växterna gått vetenskapen i
förväg. De indiska gudasagorna och äfven den
gammalindiska lagstiftningen är genomträngd af den
uppfattningen, att växterna äro besjälade väsen liksom djuren,
och samma grundåskådning möter man äfven i de
slaviska och germanska folkens naturpoesi. Eenast har
måhända denna naturuppfattning fått sitt uttryck hos
forntidens greker, som i hvarje träd anade ett andeväsen,
en dryad, och för hvilkas fantasi hyacinten och narcissen,
lagern och cypressen vore mänskliga väsen, förvandlade
till blommor.
Den motsatta åskådningen, som frånkänner växterna
hvaqe spår af själslif, äger äfven den gamla anor, men
har skarpast blifvit formulerad af Linné i de historiskt
ryktbara satserna:
Stenar växa
Plantor växa och lefva
Djur växa, lefva och förnimma.
Denna uppfattning, enligt hvilken alltså växterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
