- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
46

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det sista årtiondets naturforskning har emellertid
ådagalagt, att den nu berörda meningsskiljaktigheten
ingalunda varit ett upplösningstecken, utan tvärtom ett
vittnesbörd om den lifskraft, hvarmed utvecklingsläran
suger sin näring ur verklighetens mark. Ty i samma
mån det lyckats naturforskningen att göra
artbildnings-frågan tillgänglig för experiment, har det också visat
sig att nybildningen af arter icke alltid sker efter ett
och samma schema, utan att nya arter kunna uppstå på
flera olika vägar. Äfven här visar sig den skapande
naturen som en konstnär, hvars uppfinningsförmåga
öfverträffar äfven den rikaste skaldefantasi.

Det märkligaste och dock af allt att döma vanligaste
sättet för uppkomsten af nya arter är nybildningar
genom mutationer. Med mutation menar man en plötslig,
med ett slag uppkommen formförändring, som i en eller
flera viktiga punkter afviker från stamformen. Af den
vanliga acacian t. ex. uppstod 1855 hos en fransk
trädgårdsmästare plötsligt en form, som i stället för
stamformens parbladigt sammansatta hade enkla, odelade
blad. Af den vanliga berberisbusken uppträdde 1839
en form med blodröda blad i stället för gröna o. s. v.
Sådana plötsligt uppträdande formförändringar ha sedan
länge varit kända, men man har i regel ej varit böjd
för att tillskrifva dessa förmenta kuriositeter någon roll
vid nybildningen af arter. Efter allt att döma är det
emellertid just dessa stötvis, med ett slag framträdande
formförändringar, som spela hufvudrollen vid
uppkomsten af nya arter.

För denna uppfattning tala framför allt de märkliga
resultat, som den holländske botanisten Hugo de Yries
erhållit genom sina under flera år fortsatta kulturförsök med
arter af släktet Oenothera (blicka). På grusiga banvallar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free