- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
146

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Scheideck. Ed konjak? Ja! Hotellpersonalen betraktar
den nykomne med förvånade blickar, och ett nedsnöadt
postbud dristar sig att fråga om herrn verkligen ämnar
sig till Broeken. Ja visst! Na, dann werden Sie was
erleben! Ja, det är också min afsikt, svarar den
lustresande och ger sig i väg.

Ännu en balftimme uppför och naturen har åter
ömsat skinn. Snön ligger alnshög, mjuk, med en skare
så tunn att man sjunker ned till knäna vid hvarje steg.
Granarna äro betäckta med väldiga ismassor, som tynga
ned grenarna och trycka dem intill stammen, så att
man tycker sig vandra bland idel pyramidpopplar.
Luften är ej smutsgul utan mjölkhvit, och så tjock att
man bokstafligen ej kan se tre alnar framför sig.
Och vinden tjuter och rifver och sliter.

Men uppför bär det i samma jämna, irriterande
stigning. Telegraftråden är afsliten, och tvärs öfver
vägen ligger en gran som störtat under ismassornas
tyngd. Och här en korsväg med en väldig vägvisare,
hög som en bautasten, men öfvertäckt med en fotstjock
isskorpa. Efter en kvarts arbete med knifven, understöd
af paraplyns doppsko, lyckas det att afläsa; Broeken.

Efter ännu en timmes marsch börjar det hela bli
enformigt. Den påträngande, hvita luften, som stänger
hvarje utsikt, gör att man känner sig hjälplös som en
närsynt utan glasögon; det eviga kras, kras, då foten
tränger ned i snön, verkar diaboliskt irriterande, och
samtidigt inställer sig en obehaglig känsla i
knävecken; den hvita marken och den hvita luften blända
småningom och hypnotisera — det svindlar stundom för
ögonen och synfältet genomkorsas af små gula, matta
blixtar. —––––

Paus. — Den lustresande ser sig om efter en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free