- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
158

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skenet från de tusen flammorna unter den Linden och
färgar himlen röd, suddigt röd, i en varm, grumlig
färgton, lik skenet från en drinkares anlete, när det
blossar fram genom tobaksröken. Mot den röda
natthimlen afteckna sig de vinterkala träden som svarta
spökgestalter, som grafvårdar, dera lifvet rest öfver sig
själft. Längst inne i snåren slumrar på en bänk en
halft öfversnöad paria...

* *

*



Vid Hallescbes Thor firar gatubelysningen en af
sina stora triumfer. Snörrät, utan en linjes krökning
eller sänkning, sträcker sig Friedrichstrasse sina 5
kilometer fram till Oranienburgerthor. Utstrålningen från
de glimmande husen och de tusen lyktorna, friktionen
af spårvagnar och droskor mot asfalten, allt gör att det
där råder ett evigt töväder. I den fuktigt skimrande
asfalten spegla sig lanternorna som lyktgubbar i ett
mörkt skogskärr. Längre bort mot Linden, där den
elektriska strålglansen blir intensivare, skimrar den
asfalterade sträckan i blått som en mångata på
augusti-hafvet. Blickar man mot Oranienburgerthor, ser man
gaslyktorna småningom smälta samman till två intensiva
eldstrålar, som slutligen mötas, äfven de, i en flammande
ljuspunkt långt borta i ett mörkt, rufvande fjärran.

Vid Bahnhof Gross Görschenstrasse i skymningen.
Från slätterna söderut, från Thiiringerwald och böhmiska
bergen kommer en rå, nästan frätande dimma och lägrar
sig öfver Berlin. Den är så tät, att allt insvepes i ett
ogenomträngligt töcken och man får en beklämmande
förnimmelse af att med ens ha blifvit närsynt till det
yttersta eller kanske blind. Ur det hvita mörkret ljuder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free