Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattliga namn ljöd för första och väl äfven sista gången
från en offentlig talarstol i Berlin.
Modern, en välfödd och hyggligt utseende slaktarfru
från Braunschweig, upplyste att hennes Karl alldeles
icke kände alfabetet, icke en enda bokstaf, och detta
var synbarligen sant: ungen stafvade icke, utan afläste
ögonblickligt icke stafvelser utan hela ord.
Jag vandrade därifrån, närmast försjunken i
funderingar huru min vän professor Weissman skulle vilja
bortförklara detta bevis för förvärfvade förmögenheters
ärftlighet. Men ju längre jag vandrade under
Thier-gartens ekar, desto mera trängdes dessa tankar i
bakgrunden af ett intryck, som jag halft omedvetet hela
tiden burit på, men som nu tog allt starkare former:
detta barn på ett och tre kvarts år, som blixtsnabbt
uppfångade de svåraste ord, men för hvilket Abc/et var
en gåta, det var fysiskt fullkomligt normalt, hade
tydligen åtnjutit en god föräldravård; men öfver det lilla
ansiktet hvilade ett egendomligt drag af trötthet, ett
tankfullt drag, som stod i sällsam kontrast till den
uttryckslösa tomheten i de urvattnade, glänsande ögonen.
Det var, som såge man det tomma intet blicka fram
ur två barnaögon; och strålarna från dessa ögon, på
hvilkas glänsande vattenyta hvarje gnista, hvarje glöd
var dömd att slockna, väckte hos mig åter till lif ett
gammalt spöke, horror vacui, rädslan för tomheten.
Några dagar efteråt hade jag glömt det läsande
barnet ocb dref omkring i skogsdungarna vid
Friedrichs-hagen. Miiggelsjön låg strålande klar i
högsommarsolen, barrskogens monotona sus hade domnat af i
dröm-ljuf siesta, ej ett vågskvalp, ej en ton, men långt bort
i fjärran ett par hvita segel. Och när
eftermiddagssolen sjönk bakom skogsbrynet, stod mitt beslut lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
