Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita gengångare släckt ut den ögats glöd, som glimmar
bakom de svarta urbildernas ögonfransar!
Hvarför skulle det ej vara så, ljöd åter stämman
i mitt öra. Hvad vi kalla kultur är ju blott ett stycke
högre natur och naturen arbetar medvetslöst, utan mål.
Kanske sträfvar hon möt fullkomligheten, men om så
är, går hon helt visst i spiral, och om vårt väl är hon
i hvarje fall obekymrad. Kulturen skänker oss åter
kollektivegendomens och själfstyrelsens välsignelse, sedan
hon förut skänkt oss kapitalismens förbannelse; hon
skänker oss åter den fria kärleken och hypnotismen och
mycket annat på godt och ondt, hvarför skulle hon
icke skänka oss åter några generationer underbarn? —
Medan jag satt i dessa fantasier flög genom mitt
öppna fönster en brun tingest in på mitt skrifbord,
ett knoppfjäll, som vårvinden fört dit in från linden
utanför mitt fönster. Jag betraktade den lilla bruna
tingesten, som mera liknade en skalbaggvinge än ett
blad, och dock var äfven detta bruna förtorkade fjäll
ett blad, men ett blad som stannat i växten och
förkrympts, när höstens gråvädersdagar kommo, och som
nu för vårsolens strålar föll till marken för att lämna
plats åt grönska och blommor.
Så klok den slösaktiga naturen dock blir till slutl
Hvad skulle det gagna att kläda linden i högtidsskrud
om hösten, då dess blad ändå skulle förgås af köld,
hunger och torka! Och — hvarför skulle lifvets gyllne
träd, som är mänsklighetens, evigt stå grönt, fastän höst
följer på sommar, och vinter på höst!
Nej, äfven lifsens träd bildar nog sina förkrympta
blad, sina knoppfjäll, när gråvädersdagarna komma. Ty
hvad annat äro dessa förkrympta själar vi öfver allt
möta på ailfarvägen, dessa halfmänniskor utan kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
