Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italienska kåserier.
Padua, januari 1898.
Det berättas om en svensk målare, att han vid
anblicken af Markusplatsen i Venedig känt sig så gripen,
att han kastat sig framstupa och gråtit glädjetårar öfver
att en gång ha skådat något så skönt. Jag förstår ej
denne man. För mig tedde sig Markusplatsen som
något enastående och vackert, och dock kunde jag ej
hålla ifrån mig den tanken: disponerade jag några
glädjetårar, nog skulle jag spara dem för andra
tillfällen.
Sä går det en, när mansakn ar konstnärsblod, sade
jag vid mig själf och steg ner i en gondol. Alla
världens resehandböcker försäkra enstämmigt, att Piazza
di San Marco är världens skönaste plats, och här står
man nu lika lugn som stode man inför Stockholms
slott. Och medan vi gledo fram på de smala
vattengränderna, förbi de pittoreska tegelstensbyggnaderna,
hvilkas väggar äro täckta med sekelsmutsig kalkrappning
och urblek blåfarg, började jag leta efter förmildrande
omständigheter för min blamerande likgiltighet. Jag
mindes, hur jag nyss lämnat Wien på eftermiddagen
och vid solnedgången i hundra snirklar och stigningar
glidit upp i alperna, två tusen fot öfver hafvet; hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
