- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
222

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rasinstinkten att åter träda fram och bli bärare af den
högsta kulturen. Och det är från denna ståndpunkt
som Ola Hansson häfdar att den galliska
förstånds-kulturen för oss germaner aldrig kan få annat än
andra-rangsvärde, liksom den andliga rörelse, som under de
sista årtiondena genom Georg Brandes’ personlighet
behärskat nordens litteratur och slagit ut i abstrakt
tendens- och problém-diktning, varit något får oss i grund
och botten främmande.

Detta klingar kanske underligt för ett svenskt öra,
som aldrig sårats af de dissonanser, rasskillnaden
framkallar på kontinenten, men det blir begripligt får den,
som upplefvat »den psykiska köldfårnimmelse»
beröringen med en främmande ras — trots alla intellektuella
sympatier — ofta framkallar, och som öfver hufvud
taget fått ögonen upp för rasskillnadens genomgripande
betydelse. Man behöfver på denna punkt ej ha samma
åsikter som Ola Hansson för att fångslas af hans
framställning; och den som från dessa ras-psykologiska
studier, som där och hvar löpa ut i det rent praktiska,
vill vända åter till lyriken och får ett ögonblick njuta
lifvets stora middagsro, han bör följa med Hansson på
hans vandringar i Böcklins rike. Till sist skall man
finna sig stående öga mot öga med mästaren själf, där
han står med lyftad pensel, som skulle han just till
att måla, men plötsligt hållit inne af någon anledning.
Anledningen ser man också i skepnad af
benrangels-raannen, som sitter bakom honom och spelar fiol tätt
intill hans öra. Mästaren låter ej allt för mycket
förbluffa sig, han hör noga efter, men spelet lyckas ej ha
någon förmåga att imponera honom. Han ser till och
med en smula godmodigt och öfverlägset ironisk ut,
som ville han säga: »Det går inte, min gosse.–––––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free