- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
236

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då man från Stefan Georges aristokratiskt
formkorrekta diktning vänder åter till Ekelunds Elegier, är
det som om man från en gammal nobel trädgård i
romarstil med häckar, alléer och fontäner plötsligt
försattes till någon hafsomfluten vildskog, där luften är
sval af källsprång, och där smärta löfträd lyfta sina
ljusdallrande kronor som hymner mot en bländande blå
himmel.

Den ofvan citerade dikten Höstmorgonen kan äfven
i annat hänseende sägas vara representativ för Wilhelm
Ekelunds nyaste diktning. Man har redan vid
föregående tillfållen talat om mysticism i den Ekelundska
poesin, och detta icke utan skäl, för så vidt man
nämligen med Rembrandt-tysken definierar mysticism som
barnasinne, hvilket riktar sig på världsaltet, och om
man med barnasinne menar den friska, själfulla
känslighet för intryck, som man kan finna hos barn och
stora konstnärer. På djupet af Wilhelm Ekelunds lyrik
rinner det en mäktig åder af sådan mysticism, som
skänker hans diktning en inre aldrig sinande lifskraft.
Denna metafysiska lyrik, som ofta skimrar som en reflex
af världsgåtan, speglad i ett poetiskt gemyt, har
ingenting gemensamt med vare sig gammal eller modern
vidskepelse, utan är tvärtom endast möjlig från en hög
intellektuell ståndpunkt. Det år ett stort misstag, då
man, som det ofta sker, håller före, att hög
förståndsbildning i och för sig verkar förödande på känslolifvet,
eller att den exakta forskningen någonsin kan röja
mänsklighetens metafysiska behof ur världen. Den
intellektuella utvecklingen förstör endast den delen af
känslo-lifvet, som motsvarar en redan öfvervunnen intellektuell
ståndpunkt, men hindrar ingalunda, att ett nytt rikare
och mera förfinadt känslolif spirar upp. Det är denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free