Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönder av dess grova fingrar, det är detta som den
seende mystikern tvingar att dröja och fäster till
analys. Med dessa ord har Hansson utan att åsyfta
det karaktäriserat sitt eget författarskap, då det står
som högst. Då man läser Tolke og Seere, är det stun«
dom som såge man personlighetens slöjor lyftas undan
en för en, tills man slutligen står öga mot öga med
individualitetens innersta helgedom; det är, som såge
man en blomma växa upp under fakirens trollstav,
såge fröet spränga sina skal, blad vecklas fram ur
blad, tills slutligen blomman med den embryonala
substansen, det befruktande och det eviga, uppenbarar
sig för det seende ögat. Som intuitiv kritiker når
Hansson djupare än någon annan skandinavisk skrift«
ställare. Georg Brändes står främst som reflexions«
kritiker; men medan Brändes oroligt springer av och
an kring den personlighet, han vill skildra, görande
jämförelser, sidohugg och vittigheter, ser Ola Hans«
son sitt objekt rakt i ögonen och hypnotiserar en
för längesedan död skriftställare att yppa sina innersta
hemligheter.
Av de sex essayerna har ett par (Poe och Rem«
brandt als Erzieher) varit synliga i en svensk tidskrift
(Ur dagens krönika). Essayen över Poe föreligger
i oförändrad form, den andra, som undergått en
väsentlig omarbetning, har ett särskilt intresse såsom
innehållande ett bestämt program — pangermanismen.
Den tonar som ekot från en stridslur i fjärran framtid,
då ej längre furstarna utan kulturerna pröva sina
krafter; och för den germanska kulturen innebär den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
