Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en signal att samla sig och vända åter till sig själv,
till idealet av en instinktkultur i stället for en ab*
strakt förståndskultur, en maning till jordanden, ras*
instinkten att åter träda fram och bli bärare av den
högsta kulturen. Och det är från denna ståndpunkt
som Ola Hansson hävdar, att den galliska förstånds*
kulturen för oss germaner aldrig kan få annat än
andrarangsvärde, liksom den andliga rörelse, som
under de sista årtiondena genom Georg Brandes’ per*
sonlighet behärskat nordens litteratur och slagit ut i
abstrakt tendens* och problem*diktning, varit något
för oss i grund och botten främmande.
Detta klingar kanske underligt för ett svenskt öra,
som aldrig sårats av de dissonanser, rasskillnaden
framkallar på kontinenten, men det blir begripligt för
den, som upplevat »den psykiska köldförnimmelse»
beröringen med en främmande ras — trots alla in*
tellektuella sympatier — ofta framkallar, och som över
huvud taget fått ögonen upp för rasskillnadens ge*
nomgripande betydelse. Man behöver på denna
punkt ej ha samma åsikter som Ola Hansson för att
fangslas av hans framställning; och den som från
dessa ras*psykologiska studier, som där och var löpa
ut i det rent praktiska, vill vända åter till lyriken
och för ett ögonblick njuta livets stora middagsro,
han bör följa med Hansson på hans vandringar i
Böcklins rike. Till sist skall man finna sig stående
öga mot öga med mästaren själv, där han står med
lyftad pensel, som skulle han just till att måla, men
plötsligt hållit inne av någon anledning. Anledningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
