Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke en tarike, icke en syn, icke ett intryck, som ej
hundratals gånger förut satts på svenskt prent, det finns
knappast en bild, som är författarens egen. Det högsta
han når, är att som i dikterna Linddoft, Fyrväppling*
En vinterdikt, Ålderdom o. s. v. hos läsaren fram*
mana bilden av herr Levertins trånsjukt blaserade
judefysionomi. Men medan herr Levertin även i sina
svagaste dikter bevarar den judiske gentlemannens
intelligens, låter herr Hennings sitt hjärteblod, »det
strömmande friska», sprudla fram i ett lyriskt sammel»
surium sådant som detta:
Känn lindarnes doft. Få din kind och din panna
nu månskenet fäster sitt irostiga smink,
men skuggorna mörkt över ögonen stanna.
Av ditt minspel jag fångar en glimt, en blink.
Känn lindarnes doftl
På knä vid din toft
i varsel och ängslan jag drömmer dig död.
Men med kinden i brand
från skuggornas land
jag förnimmer din kärlek i linddoftens glöd.
Och dock är det endast undantagsvis som skal»
den höjer sig till en lyrisk ballongfärd sådan som
denna* I regeln är hans lyrik skäligen jordbunden,.
och betecknande är i detta avseende följande vers»
vars tankedjup läsaren själv må pejla:
Att minnas är att glömma
det ljuva som nuet ger.
Att minnas är att drömma
om det som ej finnes mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
