Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att minnas är förrädiskt
mot allt vad livet är,
och det är lika hädiskt
mot vad det innebär,
A propos hädelse, så finns det även sådant i herr
Hennings* diktbok. Han hädar visserligen varken
Gud eller konungen, men något ännu värre, sina
tanter, ja han trotsar vid Gud även sina onklar.
Horom, hur han själv berättar förloppet:
Det var hos bekanta, onklar och tanter,
luften var tung och kvävande kvav.
Till skräck för de hyggliga anförvanter
jag skrek med all kraft som Gud mig gav:
Slå fönsterna upp på alla kanter
och bort med kvalmet — jag storknar därav.
Låt vinden få spela i skot och vanter
för unga kuttrar på vidan hav
och stäng mig ej in i er unkna grav
där torkar och skrumpnar all saft och sav.
Långt hällre jag griper min vandringsstav
och far till niggrer och elefanter.
Jag gick:
Di sa: ack, utför fördärvets branter!
Gud vet om inte tanterna den gången hade rätt,
i vaije fall kan man knappast förtänka dem, om de
tvekat en smula att låta vinden få spela bland skot
och vanter i deras salong. Men sen den dagen sa*
herr Hennings farväl åt tanterna
och gick för mig själv och har gått tills i dag
och är ganska nöjd med mitt eget jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
